Jag känner mig väldigt bekväm här nu. Jag har inga problem med att pussas i stället för att skaka hand, att gå med skor inomhus och att äta lunch vid tre och middag vid tio. Samtidigt som det är jätteskönt, så saknar jag det nya. När jag kom hit var ALLT nytt. Det var väldigt obekvämt, men det gjorde så att jag utvecklades och lärde mig väldigt mycket. Nu är Spanien vardag; det låter lite bortskämt men så är det. Jag har varit här i över sex månader, och det är dags att börja fundera på vad jag ska göra härnäst. Jag kommer ju antagligen stanna tills sommaren här, men sen då? Ska jag stanna lite till, för att jag trivs så bra? Eller ska jag åka hem, plugga, göra som alla andra? Eller ska jag utmana mig själv igen, åka till något helt nytt?
Det är svårt. Men jag ska söka till universitetet i Sverige. Juridik lutar det åt just nu. Jag ska söka till något som heter europeisk volontärtjänst, vilket skulle ge mig chansen att göra volontärarbete i ett nytt land, eller kanske här. Och så får jag väl se hur det känns i juni helt enkelt. Jag hade gärna velat veta nu, men jag försöker att inte oroa mig. Det blir som det blir. Jag får bara se till att hålla så många dörrar som möjligt öppna så länge det bara går och så får vi se vad som händer.
Det är svårt. Men jag ska söka till universitetet i Sverige. Juridik lutar det åt just nu. Jag ska söka till något som heter europeisk volontärtjänst, vilket skulle ge mig chansen att göra volontärarbete i ett nytt land, eller kanske här. Och så får jag väl se hur det känns i juni helt enkelt. Jag hade gärna velat veta nu, men jag försöker att inte oroa mig. Det blir som det blir. Jag får bara se till att hålla så många dörrar som möjligt öppna så länge det bara går och så får vi se vad som händer.
Kommentera