Tiden går fort när man har roligt...
Den 30 maj är det exakt ett år sedan jag kom till Spanien. Det är nästan svårt att greppa - jag har bott ett år hemifrån, ett helt år utomlands. När jag kom trodde jag att jag skulle stanna fyra månader, bara över sommaren. Visst, tanken fanns där att jag kanske skulle kunna stanna lite längre, om jag kunde stanna hos min första värdfamilj, men jag trodde aldrig att jag skulle bli kvar så här länge. För vet ni vad, till slut kommer jag att stanna i Valencia åtminstone till jul! Familjen vill att jag ska stanna ännu längre, men jag vet inte än. Visst trivs jag jättebra med familjen, men jag börjar ärligt talat bli lite uttråkad. Allt är vardag, varje dag ser precis likadan ut och Valencia är inte en så väldigt stor stad egentligen - vi går alltid till samma ställen och turistandet dog ut ungefär dagen efter det började. Det finns fortfarande några ställen jag inte har hunnit besöka i Valencia, men de är inte många. Som jag skrev i mitt förra inlägg (i december - oops) är jag lite för bekväm här nu. Jag börjar få kläm på spanskan, jag upplever inte alls lika många kulturkrockar och jag har umgåtts mer eller mindre med samma personer i åtta månader. Det är kul, jag mår bra, men det är inte så spännande längre. Och ska man inte utnyttja den här tiden för att utmana sig själv och uppleva nya ställen?
Den 30 maj är det exakt ett år sedan jag kom till Spanien. Det är nästan svårt att greppa - jag har bott ett år hemifrån, ett helt år utomlands. När jag kom trodde jag att jag skulle stanna fyra månader, bara över sommaren. Visst, tanken fanns där att jag kanske skulle kunna stanna lite längre, om jag kunde stanna hos min första värdfamilj, men jag trodde aldrig att jag skulle bli kvar så här länge. För vet ni vad, till slut kommer jag att stanna i Valencia åtminstone till jul! Familjen vill att jag ska stanna ännu längre, men jag vet inte än. Visst trivs jag jättebra med familjen, men jag börjar ärligt talat bli lite uttråkad. Allt är vardag, varje dag ser precis likadan ut och Valencia är inte en så väldigt stor stad egentligen - vi går alltid till samma ställen och turistandet dog ut ungefär dagen efter det började. Det finns fortfarande några ställen jag inte har hunnit besöka i Valencia, men de är inte många. Som jag skrev i mitt förra inlägg (i december - oops) är jag lite för bekväm här nu. Jag börjar få kläm på spanskan, jag upplever inte alls lika många kulturkrockar och jag har umgåtts mer eller mindre med samma personer i åtta månader. Det är kul, jag mår bra, men det är inte så spännande längre. Och ska man inte utnyttja den här tiden för att utmana sig själv och uppleva nya ställen?
I vilket fall stannar jag alltså åtminstone till jul, med en långsemester i juli och augusti. Även om jag trivs superbra här ska det bli skönt med semester - speciellt efter den kommande månaden. Jag har nämligen läst en spanskakurs den här terminen här i Valencia, och nu är det dags för slutproven... Jag har lektioner varje dag fram till den 19 maj, precis som tidigare, och på måndag och tisdag ska vi skriva ett prov som lärarens betyg baseras på. Sedan kommer de faktiska proven - certifieringen. Den 27 maj gör jag det muntliga provet och två veckor senare, den 8 juni, är det dags för resten. Den dagen kommer verkligen bli tuff - de räknar med att provet håller på minst fyra timmar. Men det är okej, jag är mer orolig för det muntliga provet! I vilket fall kommer semestern att vara mycket välbehövlig, och jag får tid både att resa och att vara lite längre hemma.
Pues nada, som de säger här när de inte kommer på något mer att säga. Nu är det dags för lunch och sedan jobb igen. Min värdpappa lagar mat till mig idag - lyx! Det blir ris, och med lite tur något till. Vi kommer alltid hem ungefär samtidigt på vardagarna, och har som vana att bara prata en liten stund medan vi lagar mat och sedan ta med oss maten till vardagsrummet (min värdpappa) och mitt rum (jag) för att kolla på ett avsnitt av våra respektive tv-serier. Så blir det nog även idag!
Kommentera